Rapport från helgens Nordiska trädgårdar. Här några fler bilder: Kaniner var det gott om, en balkong hade hur många kaniner som helst men jag glömde räkna dem alla.
En annan balkong som hade en oerhört elegant träsoffa hade enbart en kanin, i soffan.
I Hälsingegårdens monter fanns dessa ursvenska äkta levande kaniner med anor från Gotland. De var som små barn, kivades med varandra och var förstås tvungna att kivas om samma äpple.
Är du en killkanin eller en tjej? Kille- blev svaret. Varför detta problem? Jo tjejen som håller kaninen hade förälskat sig i den och ville absolut ha en tjejkanin...,
Grodbeståndet hade på årets mässa minskat rejält. Denna minimodell fanns jag i en Saint paulia.
I Wij trädgårdars monter lade Lasse Krantz handen på hjärtat- var han månde rädd att Rune Kalf Hansen skulle bränna vid rotfruktssoppan?
Att vara trädgårdsreporter kräver sin kvinna. Här är Nina Bergström från Expressen uppe på en stege för att fota äppeltavlan.
Sedan var det min tur att kliva upp i mässtaket. För detta var den enda möjligheten att se vad äppeltavlan föreställde. Väl uppe på stegen var det att sedan sträcka upp armen så långt som möjligt- med kameran i handen. Och då såg jag så långt som till Skåne!
Och i Millesgårdens monter fanns det citroner, som var tvålar.
En annan balkong som hade en oerhört elegant träsoffa hade enbart en kanin, i soffan. 
I Hälsingegårdens monter fanns dessa ursvenska äkta levande kaniner med anor från Gotland. De var som små barn, kivades med varandra och var förstås tvungna att kivas om samma äpple. 
Är du en killkanin eller en tjej? Kille- blev svaret. Varför detta problem? Jo tjejen som håller kaninen hade förälskat sig i den och ville absolut ha en tjejkanin..., 
Grodbeståndet hade på årets mässa minskat rejält. Denna minimodell fanns jag i en Saint paulia. 
I Wij trädgårdars monter lade Lasse Krantz handen på hjärtat- var han månde rädd att Rune Kalf Hansen skulle bränna vid rotfruktssoppan? 
Att vara trädgårdsreporter kräver sin kvinna. Här är Nina Bergström från Expressen uppe på en stege för att fota äppeltavlan. 
Sedan var det min tur att kliva upp i mässtaket. För detta var den enda möjligheten att se vad äppeltavlan föreställde. Väl uppe på stegen var det att sedan sträcka upp armen så långt som möjligt- med kameran i handen. Och då såg jag så långt som till Skåne! 
Och i Millesgårdens monter fanns det citroner, som var tvålar. 
