Häromkvällen tjyvlyssnade jag på Sveavägen...Italienare en masse hade invaderat gatan. I närheten av Handelshögskolan stod några och diskuterade vår svenska tradition med adventljusstakar i fönstren.
Där, i det stora skyltfönstret fanns det stakar i alla de former, och färger. Tempot de höll var högt. De var engagerade. De tyckte. De tänkte.
Jag lyssnade. Mina öron fladdrade.
De hade problem.
Stora problem.
En skulle de ha med hem, men vilken?
Då sade en dam, med pondus: Det finns enbart en som är speciell: Det är den som ser ut som en julgran.
Därmed basta.
Kan man säga att det var en dam med stake i rösten...
Ja, vi är snälla juletider.
Och jag har inte tagit fram mina -ännu.
Skynda,skynda, snart är julen förbi.
