Höstkrokus i citrontimjan.När jag häromdagen var på apoteket och handlade undergörande krämer som effektivt tar bort mina rynkor, dvs vanlig HTH (tack Råd och Rön för artikeln om att vanliga krämer är lika bra mot rynkor, där tjänade jag in prenumerationen flera gånger om!) fick jag i kassan besked om att jag också var tvungen att köpa saffran.
Mina panna rynkades. Saffran- nu? Varför? Jag som inte sedan många, många år bakat saffransbullar.
Jo, den ivriga kassöskan ville mitt bästa. För saffransskörden har i år blivit mindre än väntat och det var enligt denne stor risk att saffranet inte skulle räcka till 1.a advent.än mindre till Lucia.
Köp nu upprepade hon.
Lite kändes det som forna öststaters kösystem, köp det som finns, även om du inte behöver det.
Men hon menade väl.
Nej, det blev inget saffran köpt.
Istället njuter jag av mina höstkrokus, som är släkt med saffranskrokus. De, liksom saffranskrokusen, blommar på hösten. Det roliga är att de inte börjar blomma förrän hösten, och då menar jag början av november, har bjudit på några riktigt kalla dagar, med minusgrader.
Vanligtvis står de i stram givakt, knopparna stretar upp mot skyn, som robotar letar de efter värmande sol.
Jag tar in några stycken, och vips så slår de ut när stugvärmen sveper sina värmande famntag runt dem.
Visst är blommor underbara -och överraskande!
