Potatisfrossa & näringspolitik
2008 är det internationella potatisåret som faktiskt knappt uppmärksammas här i Sverige-konstigt nog -men i Alingsås, (som lär ha ett 20-tal kondis!) har man nu bildat potatisakademin, Academia Solanum Tuberosum. 1724 satte Ahström där sin första potatis. Jag hoppas att Pirjo Gustafsson på GRO är en given ledamot - ingen kan tala potatis som hon! De gånger jag träffat Pirjo får hon min mun att vattnas, och hon får mig (nå i alla fall nästan) att plöja upp den sista biten gräsmatta också för att odla knölarnas knöl. Pirjo har titeln näringspolitisk handläggare på GRO.
Själv har jag inte längre ett köksland. Det har jag allokerat ut i rabatterna, mina rabatter är som en omvänd fransk potager, grönsaker och bär kompletterar blommorna. Kökslandet har blivit pool… I år växer potatisen runt sparrisen som i sin tur växer i min röda rabatt där bl a röda rosor och rabarber är några intensiva inslag.
Som guld glimmar de i jorden när jag krafsar fram dem. Knappt inget skal alls, bara gnugga dem mot varandra så är de redo att tillagas.
Nykokta, rykande, med en klick smör och flingsalt. Eller mitt rosa salt från Himalaya.
Inget annat behöver jag just nu. Jag överlever och lever på denna delikatess med stort D som verkligen fokuserar på potatisen som pirmör-grönsak. I blev det två för mig nya sorter; Pentland Javelin och Maris Peer-ja jag vet-de är inte svenska utan skotska. Och jag vill egentligen ha gul färskpotatis-de är godare. Men man får inte dö nyfiken! Vilken som är godast vet jag ännu inte då båda ännu inte är skördemogna.
Jag frossar vidare. GI och fullkorn kan slänga sig i väggen, endast Sverige svensk färskpotatis har… Ikväll ska jag pröva med vitpeppar på dem, som skottarna läs ha på jordgubbarna- det är riktigt gott! Och inbjuder till många glada skratt.Tills man smakat-jo jordgubbarna blir rundare i smaken av vitpeppar...
