Skolavslutningar. Suck. Tårarna kommer alltid när "Den blomstertid nu kommer" sjunges. Och som alltid sjunger vi vuxna den lite för lågt, och lite för långsamt. Till slut kippade vi efter luft.
Men midsommarblommorna har nästan blommat över. Den har alltid blommat över innan midsommar ,dock i år var den extra tidig. Kan någon säga mig vart den verkligen blommar på den riktiga midsommaraftonen?
Sedan skulle vi sjunga "Sommaren är kort", och där vågade vi vuxna nästan inte ta orden i våra munnar. Vågar vi inte ta för oss av sommaren?
Gabriellas sång sjöngs för niorna. Har nog aldrig tänkt på texten förrän just då. Så stark den är, inte undra på att den låg så länge på Svensktoppen. 68 veckor. En stark röst, en stark text, från en stark film, Träffsäkert, enkelt men ack så rätt.
Och så svårt...
Vem lyssnar idag på Svensktoppen förresten? När jag var liten var den obligatoriskt: Söndag förmiddag, radion på, den stod alltid på det runda röda köksbordet. Sedan Ulf Elfving, superproffset Elfving ut i etern.
Dessförinnan, på lördagen,var det melodikrysset som ljöd. Öppnade jag fönstret, eller ytterdörren kunde jag höra samma programval hos grannarna.
Gabriellas Sång
Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått
Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag leverall den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske jag hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv
[Text: Py Bäckman Musik: Stefan Nilson]
Jag går nu ut i trädgården, och nynnar Gabriella sång, som får vara min sång, barnen sång, livets sång.
Varje sommar har sin egen sång. Jag minns en sommar på 1970-talets mitt: Killing me softly with this/his? song....
denna sång borde också sjungas för oss föräldrar. Vi behöver den än mer än barnen...
Vi lever bara en gång, livet går inte i repris.
