Våren håller i sig, på dagarna känns det som om vi vore i slutet av maj. På mornarna vandrar jag över frostnupen gräsmatta. Det ångar om morgontidningen när jag tar in den. På eftermiddagen ligger jag på samma gräsmatta och lapar sol.
Kontraster.
Lika konstratfyllt är det inne i City. Inte den kontrast som t ex New York bjuder på utan blomkontrast. Passerade Sergels torg, där blommande någon enstaka förskrämd påsklilja mitt bland trafiken. Inte en enda bilist såg den i sin jakt på att komma vidare. Den verkar tycka att den fått ett otacksamt jobb att blomma i år och hela dess kroppsspråk skriker: Flytta mig till en vackrare plats, jag vill bli sedd!
Fördelen med att alltid ha en liten pocketkamera är att det är så lätt att alltid ta bilder. Ner med handen i fickan och upp med kameran. För vad ser jag, jo först SE-bankens logga på 60-tals fasad. Faktiskt snyggt, stramt, enkelt utan onödigt tjafs.
Byggnaden minner mig om skolresan upp till Stockholm då hela detta område bara var gropar, djupa hiskeligt djupa gropar-och skyddsstaket.
Så tittar jag närmare, vad finns inte i trädet...jo mitt i trafikbruset har en liten fågel byggt ett lika litet bo. Bostadskrisens Stockholm? Är detta ett exempel på den svarta bostadsmarknaden?
NK-klockan och NK:s gyllene skyltar är alltid lika vackra. Stora, gedigna men också smäckra. Eleganta. God smak utstrålar de.
Gamla PK-bankens, numera Nordeas, rosa hus likaså. Det är en härligt drömsk skapelse som också är stram. Lagom rosa. Så en snabb blick till höger, och flower power möter min blick. Ja, de blommar. Hela Kungsan blommar.
Det kryllar av människor. Pensionärer, barn som vill till föräldranas rädsla ner i dammen, turister, våra nya svenskar, ALLAa är här. Lapar sol, slickar på glass, samtalar, njuter och säger Oh! Böjer på nackarna, tittar uppåt. Uppåt igen och igen. Det går inte att ta bort blicken, vilken ögonmagnet de är. Det är generöst. Rosa, rosa, rosa, återigen rosa, som turkisk konfekt eller Barbara Cartland i blomform.
Glada miner.
Undrar om träden är beställda av Nordea? Vilken produktplacering i så fall. Tittar upp på Nordeas fasad och precis där min blick fastnar är deras blåa, nästan Handelsbanksblåa logga inramad av japansk skir kärsbärsblom.
Här i Kungsan har jag en gång skrivit på rädda almlistorna. Idag är jag glad över körsbärsträden Prunus ´Accolade´ - Knap Hill har fått sin plats här. 1998 planterades de. Kungsträdgården liknar en gigantisk klostergård. Träden inbjuder till samtal. Likt de grekiska filosoferna slår vi oss ner- och samtalar. Och får ro.
Och fotograferar.
Ögonblicket är kort, om några dagar är blomningen över. Fånga dagen, i Kunsgträdgården -nu!
