Bildtext: Inte skvallerbär men häggmispelbär- mitt surrogat när torkan givit blåbärsbrist.
Skvallerbär,
svartblå blir mina läppar
och blålila blir mina tänder när jag frossar.
I blåbär.
För mig är blåbär och mjölk svensk sommar, gärna med några enstaka hallon och smultron i. Smaken av den söta mjölken... och så något enstaka moderiktigt illgrönt blåbärsblad i allt det vackra. Jag har en alldeles särskild tallrik just för blåbär och mjölk. Min kalikåblåa djupa tallrik inköpt via Femina på 1970-talet.
Men i min trädgård finns de inte, jag vägrar att odla jätteblåbär där för blåbäret är skogens drottning. Sviktande mjuka skogsstigar ska föra mig till de blåbärsrisen.
Myggen SKA surra runt mina öron och stinga mig just i glipan i ryggen när tröjan visar min brunbrända rygg.
Kaffe ska finnas i termos.
Mina fingrar ska färgas lila så att alla vet vad jag har gjort i skogen.
Ja man ska lida pin när man ska äta fint!
De senaste dagarna har blåbären uppmärksammats som bra för hälsan- tillsammans med choklad. I min trädgård smaskar jag på häggmispelns blåa bär- även de är lite torra- och de smakar som- just det--- blåbär. Det har fåglarna länge vetat om, de häckar ivrigt i min häck. Är det därför det kallas häcka på svenska...?
Och i frysen håller blåbären i 10 år! Det ska vara det bär som klarar att vara nedfryst längst.
